Semesterlönegrundande och semestergrundande frånvaro

Semesterlönegrundande och semestergrundande frånvaro är frånvaro som berättigar en anställd till att erhålla semesterlön och betalda semesterdagar avseende frånvarodagarna.

När antalet betalda semesterdagar beräknas för en månadsavlönad eller timavlönad arbetstagare skall sådan frånvaro som är semesterlönegrundande räknas in i anställningstiden och annan ej semesterlönegrundande frånvaro skall reducera anställningstiden under intjänandeåret. Antalet betalda semesterdagar beräknas enligt nedan.

(antal anställningsdagar/365)*semesterrätten

När semesterlönen skall beräknas för en timavlönad arbetstagare skall fiktiv bruttolön för sådan frånvaro som är semesterlönegrundande medräknas i den semesterlönegrundande bruttolönen så att en timavlönad även erhåller semesterlön för semesterlönegrundande frånvaro. Om den anställde har arbetat hos arbetsgivaren under hela intjänandeåret om 240 arbetsdagar men haft semestelönegrundande frånvaro om 40 dagar och semester om 22 dagar så skall den totala bruttolönen divideras med 178 dagar (240-40-22) och dagslönen multipliceras med 40 dagar (semesterlönegrundande frånvaro). Underlaget för beräkningen av semesterlönen blir då den verkliga bruttolönen plus den fiktiva bruttolönen som beräknats för den semesterlönegrundade frånvaron.

En månadsavlönad arbetstagare får sin semesterlön utifrån den aktuella månadslönen varför man aldrig behöver beräkna någon fiktiv bruttolön för semesterlönegrundande frånvaro. En månadsavlönad arbetstagare får semesterlön utifrån de betalda semesterdagar som intjänats och månadslönen.

Semesterlönegrundande frånvaro är oftast inte semesterlönegrundande i oändligheten utan det finns vissa tidsgränser där semesterlönegrundande frånvaro slutar att vara semesterlönegrundande. Följande typer av frånvaro är semesterlönegrundande enligt semesterlagen (1977:480):

1. ledighet på grund av sjukdom, i den mån frånvaron under intjänandeåret inte överstiger 180 kalenderdagar eller beror på arbetsskada,
2. ledighet enligt 8 § första stycket föräldraledighetslagen (1995:584), om frånvaron under intjänandeåret inte överstiger 120 dagar, eller för ensamstående förälder 180 dagar,
3. tid för vilken havandeskapspenning utges enligt 3 kap. 9 § lagen (1962:381) om allmän försäkring,
4. tid för vilken föräldrapenning lämnas med anledning av barns födelse eller adoption enligt 4 kap. 3 och 5 §§ lagen om allmän försäkring, om frånvaron för varje barn eller vid flerbarnsbörd sammanlagt inte överstiger 120 dagar eller för ensamstående förälder 180 dagar.
5. ledighet med anledning av risk för överförande av smitta,
a) om arbetstagaren är berättigad till ersättning enligt lagen (1989:225) om ersättning till smittbärare, och
b) om frånvaron under intjänandeåret inte överstiger 180 dagar,
6. ledighet enligt lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för närståendevård, om frånvaron under intjänandeåret inte överstiger 45 dagar,
7. ledighet för utbildning som till väsentlig del avser fackliga eller med facklig verksamhet sammanhängande frågor eller för ersättningsberättigande teckenspråksutbildning för vissa föräldrar (TUFF), om frånvaron under intjänandeåret inte överstiger 180 dagar och ledigheten inte ger rätt till semesterlön enligt någon annan lag,
8. ledighet på grund av grundutbildning om högst 60 dagar eller repetitionsutbildning enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt, om frånvaron under intjänandeåret inte överstiger 60 dagar, eller
9. ledighet enligt lagen (1986:163) om rätt till ledighet för svenskundervisning för invandrare.

Eftersom den semesterlönegrundande frånvaron oftast endast är semesterlönegrundande under viss tid så är det viktigt att man tänker på att byta löneart för denna typ av frånvaro när den semesterlönegrundande tiden har gått ut.

Uppdaterad: 2010/06/02

Kontakta personalekonomi.se